Efter alltför många veckors uteblivande av blogginlägg, (jag ber verkligen om ursäkt men motivationen har inte funnits där), så tänkte jag i alla fall ta tillfället i akt att använda min blogg för att propagera lite. Hockeypropaganda är det som ska utvinnas. Det är nämligen så att efter en på många sätt lyckad säsong så ligger vi nu på playoff-plats till div 1!! Det som känns extra betryggande på något vis är att vi har den yngsta genomsnittsåldern ett a-lag i FAIK har haft på många år och tillochmed det ant yngsta i serien.. Att vi sedan är det enda laget i serien med uteslutande egna produkter och att vi endast förlorat en match sedan den 30 november gör det hela ännu roligare! Det är helt enkelt en riktigt bra stämning i hela laget och alla ger verkligen 110% på VARJE träning och match. Kanonkul.

Det jag ville komma till är att jag tycker att ni som inte varit upp och kikat på den inhemska och för året fartfyllda samt uppoffrande hockeyn som utövats i vår borg Fagerliden i år, ska leta leta er upp till nyligen nämnda plats onsdagen den 18 februari (nästa vecka) för att hjälpa och stödja oss i vår framfart mot ett eventuellt kval! I gengäld kan jag helt oberoende utlova en fantastiskt rolig och spännande match som vi såklart ska göra allt vi kan för att vinna. Kils AIK är det som står på menyn och vi ska bjuda dessa värmlänningar på en trerätters de sent kommer att glömma..


Så var en del av den pågående hockeyfeber som i skrivande tillfälle frodar sig i vår lilla stad Fagersta och var med och upplev den dramatik som återkommande skapas på "Fagge"!!


För glöm inte att det är ni i publiken som utgör en minst sagt avgörande faktor för spänningen och för vår, förhoppningsvis, frejdiga ishockey!





GO FAIKEN!!

Efter några dagars frånvarande och med en dalande motivation tänkte jag i alla fall slänga ihop något innan jag om en timme ska upp och köra skiten ur mig på Fagerliden!

Jaha, då ska vi se vad fredagen den 16/1 -09 hittills har givit mig då;


- Snudd på försovning imorse som räddades av att 'Mr. N' helt berättigat klev in och upp på mitt rum för att ruska liv i mig.

- Fördjupade kunskaper inom företagsekonomi och allt vad det medför.

- Gröt med ljummen mjölk och en svettig korvmacka i en skolmatsal med alltför deprimerande atmosfär.

- En plötslig kalldusch efter skolan som säkerligen var revanch ifrån den uteblivna duschningen imorse (synden straffar sig själv ibland haha).

- En ännu större beundran av Trey Parker och Matt stone (South Park).




Jag satt förövrigt och läste lite på Aftonbladet.se tidigare idag när jag plötsligt fick syn på ett reportage om hur två föräldrar i USA har specialtillverkat ett halvautomatisk vapen till sin sjuåriga dotter som dom uppmanar till att lära sig hur man hanterar vapen. Man tror ju inte att det är sant men tragiskt nog så är det precis vad det är. "Föräldrarna är vapentokiga, ju större desto bättre". Att det finns idioter och smärre socialt funtade människor visste jag redan, men att lära sin dotter som är blotta sju år att använda automatvapen, det är ju förhelvete HELT sinnesrubbat!! VAD TÄNKER FOLK MED?!?!

Det roliga är att när jag var några år yngre än vad jag är idag så var jag ett enormt fan av USA och allt vad detta gigantiska land med större "klyfta" än Carolina Gynning medförde, men efter några års upplysande och insikt i hur det verkligen är så är ju min uppfattning minst sagt den motsatta idag. USA kan enligt mig idag sammanfattas med 3 ord: ignorant, narcissistiskt och korkat. Det är bara att hoppas på att Obama kan styra upp planetens "världspolis" och göra något vettigt av det. För er som ÄR fanatiker av USA --> kika in detta och förstå varför jag är en aning cynisk =) :

Jaha, då var dagen kommen. Mitt första inlägg som inte kommer att ta mig mer än fyra minuter att verkställa.. Men även jag måste med jämna mellanrum få vara en tråkmåns och om jag nu ska skylla på något så får det väl bli trötthet och tidsbrist.


Dagen har under hela 8 timmar spenderats med den alltid lika eminente Peppran. Eftersom alla inte har turen(?) att få spendera en del av sin skoltid med denne grövre sortens skojare så tänkte jag i alla fall bjuda på ett relativt trivialt men ändå klockrent citat ifrån allas vår "Peppran" :



"Det är svårt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst"




guld haha

Eftersom jag känner att min blogg blivit lite för seriös och till och med stel på sistone så tänkte jag idag bjuda på ett segment som säkert blir en återkommande del av min blogg - om det uppskattas mer än vad det ogillas.

OBS!
Om någon av personerna på bilderna känner sig stötta eller upprörda så kontakta mig på: [email protected] så tar jag genast bort bilden innehållandes den personen/personerna. Men förstå att det bara ska vara ett "kul inslag" och givetvis inte något sätt eller försök till att håna någon!


Enjoy

Hejhopp, tänkte bara ordbajsa lite innan jag ska leta mig till sängen. Lördag kväll kan sammanfattas ganska snabbt och enkelt: NHL 09. Återigen har ett par fartfyllda timmar slösats bort på min grannes xbox 360 som han fick i juklapp förra året. För det är ju inte 08 längre som fritidslasse inte heller var sen att påpeka när han i torsdags i matsalen frågade vad jag fått i julklapp "i år" haha.. Förövrigt så kan min granne från och med ikväll få gå under synonymen Mr. N på bloggen (jag har fått det förklarat för mig att genom att hålla nära & kära anonyma på bloggen så ökar tydligen intresset för ett eventuellt senare avslöjande i form av namn eller till och med bild, så hänger ni kvar kanske ni i sinom tid får reda på vilka mina på bloggen "anonyma" vänner och fiender(?) är). Tilläggas ska väl även att jag ikväll stod chanslös mot Mr. N då han uppenbarligen tjuvtränat enda sen den 24e dec. Blir ett sjujävla liv på honom om jag inte erkänner det så nu är det gjort.


Anledningen till det uppkommande sänggåendet är att vi har match imorgon. 17.00 tar vi emot Hammarö HC på Fagerliden så har du ingenting för dig så föreslår jag att du masar dig upp och kollar!


Jag har (tro det eller ej haha) även hunnit kika runt lite på youtube och kom då på att jag igår glömde nämna en mycket viktig faktor till varför jag tycker youtube är to die for. Nämligen alla civila personer som spelar in covers på kända låtar och lägger upp till allmänhetens belåtning (eller förfäran). När jag satt och klickade runt på youtube för att hitta en video jag redan sett förut innehållandes en kille som gör en grym cover på Pink Floyds "Wish you were here" så hittade jag istället på den här videon som faktiskt jag la upp för ca 1½ år sedan. Detta ska då föreställa mig och min stackars far som jag troligtvis tvingade till att ställa upp på en inspelning (jag behövde någon lättlurad sate till att kompa mig haha) som han motvilligt gick med på. Det här är då ett utomordentligt exempel på en sån där likt ovan nämnd cover som är utlagd till allmänhetens förfäran.


Enough said.. Godnatt!

Innan jag tänkte bjuda er på diverse smaskiga ting så vill jag bara passa på att tacka Mikaela som hjälpte mig att fixa den nya designen på bloggen som ni kan se här ovan och lite varstans. Länk till hennes blogg finns under länkar här i spalten till höger -->. Så återigen, tack Mickis!


Utan några vidare krusiduller så ska jag gå direkt på dagens happening som råkar vara att jag nu lärt mig hur man länkar videoklipp från youtube till bloggen. Detta kommer att påverka er bloggläsare så till den milda grad att ni själva nog inte riktigt förstår innebörden av det. Jag är nämligen en erkänd youtubeanglofil och har uppskattningsvis spenderat flertalet hundra timmar framför den kanske bästa sidan som finns på hela internet (enligt mig). För att inte förvirra min kompis Jesper så skall jag även tillägga att jag då räknat med alla eventuella porrsidor han genom åren besökt och påstått vara "det bästa på internet" haha.


Varför är då youtube så bra?
Det absolut bästa med youtube är att man kan hitta såna enormt ovanliga guldkorn som man aldrig annars ens skulle haft en chans att få se. Eftersom utbudet är utav den globala sorten så täcker sidan av det mesta. Jag, som har en förkärlek till lite "äldre" musik, finner youtube som en riktig skattkammare där möjligheterna till att hitta gamla stänkare är riktigt stora. Nästan all tid jag spenderar på youtube går åt till att leta efter gamla livespelnignar med band/artister från tidigt sextiotal till mitten på åttiotalet. Gärna akustiska framträdanden. Den youtube-tid jag inte lägger ner på att leta efter musik lägger jag och min seco-kompanjon Peppran ned på att leta efter roliga och halvt om halvt barnförbjudna videoklipp (såvida han inte bestämmer att vi ska kolla på Whitesnakes akustiska spelning från Tokyo för sjuttioelfte gången med honom spelandes luftgitarr för allt vad kolesterolvärdet håller haha).


Jag skulle kunna babbla på om youtube i timtal men jag ska för tillfället skona er ifrån det. Istället tänkte jag, inte helt opassande, bjuda er på en riktig raritet innehållandes my favourite singer/songwriter of all time, Paul Simon samt hans eminente vän Art Garfunkel (som jag förövrigt såg live i oktober månad 08) när dom efter detta två och en halv minuts prislöst komiska inslag bjuder upp till lite ljuvlig och minst sagt förtrollande stämsång.
Håll till godo!

Det är med en viss skamsenhet jag medger att trots det nästan vykortslika bländande vackra vinterlandskapet som sprider sig utanför mitt fönster, jag faktiskt inte vill något annat än att för någon vecka eller två få komma iväg till varmare breddgrader. Alla vinterälskare tycker säkert att jag är helt ute och cyklar när jag säger att jag vill bort från kylan och snön men faktum är att det enda jag finner roande med snö och kyla (utöver den mysiga julkänsla som det faktiskt medför) är att jag förknippar snö med ishockey haha. Personlig påminnelse: När jag har råd att köpa en egen bil så ska jag inte vara dumsnål utan med detsamma införskaffa en redig kupévärmare. Att skrapa bilrutor i tjugo minusgrader klockan 8 på morgonen är ingen monsterhit om jag ska vara ärlig.

Det tråkiga är att en eventuell utlandsresa är ungefär lika långt ifrån att inträffa som Vallonen är från att gå i konkurs med en viss herre och hans sällskaps dagliga(?) sammanträden på samma konditori inräknade hahaha.. Ta åt dig #14. :)





Å andra sidan vet man aldrig vad kommande sommar har att erbjuda och därför låter jag detta ämne vara orört tills dess.
Eftersom det är högst trovärdigt att resten av min dag kommer att spenderas framför den här dumburken så tänker jag nu passa på att städa rummet - ordentligt. Tro det eller ej, men det kan faktiskt vara trevligt att med jämna mellanrum vistas i en städad miljö också!





Without any further ado I wish you all a pleasant evening,
vic

Jahapp, imorgon börjar då skolan och trots att vi bara går två dagar innan helgen så måste jag säga att det känns allt annat än kul och inspirerande. Man har liksom på något sätt vant sig vid att gå och lägga sig när man behagar och få kunna sova ut på morgnarna. Om man sedan adderar att vi har två relativt tunga prov imorgon så får ju inte det en att känna sig bättre till mods precis. Men det är väl bara att bryta ihop och komma igen..

Nu är ju fallet så att jag bara har en termin kvar tills jag blir arbetslös *HOST* nej, tar studenten ska det ju stå haha! Måste säga att det är blandade känslor för min del. Dels för att jag inte har den blekaste aning om vad jag vill göra men också på grund av den enkla anledningen att jag inte vet om jag faktiskt kommer att sakna skolan.. Säkert 95% av alla som går i skolan säger/tycker att det ska bli så "jäääääävla skönt att få slippa skiten" och dom vill inget annat än att ta studenten så att dom så fort som möjligt slipper allt vad skola heter och medför. Jag ska inte ljuga och säga att jag inte har resonerat så, men jag tror (vet) att jag kommer sakna skoltiden. Den stora frågan är bara hur lång tid det kommer att ta.


Men med för många sidors historia liggandes här bredvid mig en onsdagskväll som råkar vara den sista på mitt sista jullov någonsin så kan jag i alla fall med all säkerhet säga att jag just nu hör till de 95% ovan. yuck!





But there is often more to the picture than meets the eye, right? :)




sleep tight,
vic

Istället för att imorse vaknat glad och stolt över det "svenska JVM-guldet", så vaknade jag en aning uppgiven och väldigt konfunderad över hur i vissa fall ändamålet helgar medlen enligt en del.

För er som inte satt uppe till 5 inatt med förhoppningarna om det första svenska JVM guldet på 28 år men som enbart bjöds på årets antiklimax och för er som inte är insatta så kan jag snabbt förklara att Kanada slog inatt Sverige i JVM finalen med 5-1 efter en allmänt vag insats från småkronorna. Jag tänker inte gå in och marginalt analysera matchen men jag tänker bara ta upp ett exempel som faktiskt bottnar i en sådan vital fråga som moral och etik.




Snabbresumé

En bit in i matchen så kommer Sveriges målvakt, Jakob Markström, ut från egen bur och ska lägga iväg pucken ut ur egen zon. Kanadas Angelo Esposito som i full fart jagar pucken åker efter det att markström lagt iväg pucken, medvetet på markström som får sig en flygtur och faller ihop med hjälmen liggandes några meter ifrån honom. Ingen åtgärd.

När Kanada i tredje perioden får en avvaktande utvisning på sig så åker Markström planenligt mot eget bås för att kunna avlösa en till svensk som ska få komma in på isen. På vägen mot båset kommer en Kanadick och tacklar Markström som såklart blir oskadliggjord och som än en gång får sig en obefogad flygtur. Ingen åtgärd.

Markström som turligt nog inte skadade sig åker senare i matchen ut i sarghörnet för att spela iväg pucken och blir återigen påkörd av en kanadick som slår undan benen på honom. Ingen åtgärd ifrån domaren men de 20 000 på läktaren varav 99% kanadensare buar ut Markström som egentligen inte gjort något fel. Absurt enligt min åsikt.


Det anmärkningsvärda är att domarstaben, innan JVMs start, gått in och sagt att det skulle vara nolltolerans på allt fysiskt spel mot målvakterna och att detta omedelbart skulle bestraffas i form av utvisning. Det är egentligen en oskriven regel att man inte kör på målvakten men när det även statuerats, klart och tydligt, FÖRE turneringens start kan man ju börja undra vad finaldomarna tänkte på.






Det jag vill komma till är att trots att Kanada betedde sig allmänt illa och inte skydde några regelvidriga medel, så fick de inga konsekvenser i form av bestraffningar eller negativ feedback ifrån något håll. Istället belönas det beteendet med mål framåt, hysteriska jubel från den ökänt enögda publiken samt en, i slutändan, vinst över ett sverige som inte stod emot Kanadas anstormningar.

Jag medger själv att när jag ger er min syn på matchen så låter jag, rent objektivt, som en ytterst blåögd svensk som bara är förbannad på domarna och i synnerhet Kanada. Men faktum är att efter sitt, ur en moralisk synvinkel, inkorrekta beteende och sina högst tvivelaktiga handlingar så är det ändå Kanada som idag kan glädjas åt sitt JVM guld och inte Sverige. Med all rätt dessutom. Min slutgiltiga konklusion kan då inte bli någon annan än att: Kanada gjorde det dom skulle och att Sverige inte gjorde det. Kanada gjorde rätt och Sverige gjorde fel.



Frågan som då givetvis pryder mitt bakhuvud är:
Är det ibland rätt att medvetet göra fel?






Är det verkligen så att "ändamålet alltid helgar medlen"?

Således jag inte kan sova så tänkte jag, inte helt anakroniskt eftersom nästan alla mina tidigare inlägg skrivits vid ungefär den här tidpunkten på dygnet, lämna några varma rader innan jag lämnar in för dagen och hälsar på John Blund i drömmarnas land.

Eftersom det är högst troligt att du just nu sitter och tänker "vad i hela fridens namn betyder anakroniskt och varför använder han såna ord?" så beror det på att jag vill att ni ska tänka efter. Anledningen till att jag vill att ni ska tänka efter är på grund av dagens ungdom. Ja, jag vet att jag är snart fyllda 19 år och räknas med all rätt in i den kategorin men jag kan bara inte sluta förundras över hur dåliga ungdomar i åldrarna 13-20 är på att stava och framförallt variera sitt skrivande efter 6-12 år i grundskola (beroende på hur gamla dom är givetvis). Och då kritiserar jag bara själva skrivandet. Språket ska vi inte ens börja analysera för det gör mig enbart förtvivlad och oroad. Missförstå mig rätt när jag tycker att unga människor i dagens samhälle är usla på att uttrycka sig, både verbalt och i nertecknad form. Jag säger inte att det är positivt att låta "lillgammal" men det betyder heller inte att jag inte tycker att man ska kunna formulera sig på ett korrekt och respektabelt sätt. Dock verkar det tyvärr enligt min uppfattning som om väldigt många, absolut inte alla, inte bryr sig om det faktum att kunna prata och skriva på ett välformulerat sätt är av högt värde och bör anses som en bra egenskap. Många resonerar istället tvärtom som att det skulle vara en "dålig" sak eftersom man lätt uppfattas som en "pluggis" eller "nörd" om man inte pratar eller skriver som alla andra, vilket i det här fallet är den grupp jag riktar min kritik emot. Nej, uttrycker du dig inte som majoriteten är du en deklasserad pluggis.





Av vad jag erfarat så är det en ytterst diminutiv skara som faktiskt försöker utveckla sin ordarsenal till det bättre, några med framgång och några fallerandes. Men huvudsaken är att man vill och försöker. Utan en strävan efter att vilja bli bättre så slutar även den bäste snart i gropen av okunskap och diffusa yttranden. Jag säger inte att alla ska bli professorer i svenska men det måste ju finnas en önskan till att bli så bra som man möjligt kan i sitt modersmål, eller är jag ensam om den uppfattningen?


Jag är fullt medveten om att vad jag skriver och tycker på min blogg inte påverkar alltför många (om ens någon haha) och att om ingen SKULLE bry sig så medför inte det några fatala konsekvenser för varken mig eller dig men min drivkraft till att skriva såna här, säkerligen enligt många, onödiga och "poänglösa" inlägg med ytterst många invektiv och obefogade påhopp är just alla er juvenila tonåringar som inte bryr er om erat språk eller eran skrift och som anser att hur man talar och skriver är av lägre betydelse. Jag förstår även att det finns enormt många illitterater som lider av läs- och skrivsvårigheter men förstå då också att min kritik inte är riktad mot dessa.





EPILOG

Jag är inte dummare än att jag förstår att väldigt många som tagit sig tid att läsa det här inlägget säkert tycker att det jag skrivit är elakt och impertinent samt att många säkert känner sig träffade och upprörda. Jag kan inte heller säga att mitt mål med inlägget inte var att just uppröra folk men jag gör det, from the bottom of my heart, av ren välvilja. Jag vet om att jag själv är långt långt ifrån perfekt och faktum är att ingen är det på alla punkter. Perfektion är enligt mig omänskligt.

Det som glädjer mig är att ni som läst raderna ovanför har i alla fall blivit uppmärksammade på ett av de stora problemen som jag ofta faktiskt irriterar mig på (problem är alltid relativa och jag kan ju inte direkt påstå att jag tycker detta är ett större problem än krigen i mellanöstern eller global warming). För det är ju bl.a det bloggar är till för - att uttrycka sina tankar och känslor för att allmänheten sedan med hjälp av internet skall kunna ta del av dessa.








Avslutningsvis vill jag bara säga att det var sjukt längesen jag skrev så många rader av ren kritik på en och samma gång och det tar faktiskt på krafterna att vara en surgubbe som klagar och gnäller på saker (fråga Thelin haha). För er som inte förstått varför jag använt mig av så många ovanliga och sällan förekommande ord i texten så är anledningen endast att påvisa vilka möjligheter svenskan erbjuder bara man vill. Därför är det inte mer än rätt att jag nu knallar ner till köket och hämtar en pepparkaka eller två så att jag om möjligt blir snäll igen. Vem vet, jag kanske till och med kontemplerar över vad jag just skrivit i hopp om att själv få en vettig förklaring hahaha.

Icke att förglömma är dock:
Knowledge is power









Godnatt och många (tro det eller ej) glada miner från mig! ;D
V

Efter gårdagens ytterst flyktiga försök till att tillämpa vad man lärt sig efter snart tolv år i grundskolan gällande engelska så återgår jag idag till mitt modersmål då jag tänkt skriva en rad eller två om något som spelar en stor betydelse i mitt liv och har gjort sedan jag var uppskattningsvis 2-3 år - ishockey.

Anledningen till den här kvällens inlägg som jag egentligen inte tänkt skriva bottnar helt och hållet i Sveriges semifinal mot Slovakien i junior VM som slutade för cirka 30 minuter sen.. Matchen slutade 5-3 till Sverige efter en riktig gastkramare med x antal avbitna naglar och svordomar över enligt mig totalt felaktiga domslut samt några minst sagt oförklarliga händelser till Slovakiens favör. Sverige vann i alla fall till slut och det är det som räknas när domaren efter 3 x 20 minuter hockeydramatik blåser av matchen. Det som är lite kul är att när tillställningar som VM och OS spelas så sitter inte bara inbitna hockeynördar som jag själv och tittar utan även folk som i vanliga fall inte tittar på hockey och lever sig in i matcherna. Det är helt enkelt kärlek på hög nivå.

Det som tilltalar mig mest angående ishockey (bland ca 145 789 andra saker haha) är det oförutsägbara och att matchbilder kan vända totalt inom loppet av någon minut, (något du sällan ser i till exempel fotbolls- eller bandymatcher). Det är helt enkelt full fart och makalösa prestationer i vart och varannat byte. Inget tugg eller gnäll om man åker på en smäll utan bara att resa sig, byta och ladda inför nästa sejour på isen.

Att sedan ishockey är en av de mest anrika sporter som utövats gör det hela till en sådan superb inramning att man inte kan annat än njuta när man ser det. Eufori.


Dagens "smolk i bägaren" som Wikegård uttryckte sig, är dock Nicklas Lasu som skadade sig en bit in i tredje perioden och fick avbryta matchen. Han kommer att behövas i en final mot ett eventuellt Kanada alternativt Ryssland (dom möts i den andra semifinalen). VM-final med 30 000 åskådare på läktaren mot ett favoriserat Kanada - vem vill inte uppleva det?


På måndag natt avgörs det hela och tro mig när jag säger att jag kommer sitta bänkad framför TV:n när Sverige spelar VM-final med expertkommentator Wikegård slängandes ur sig både det ena och det andra i Sveriges Television av ren och skär upphetsning.

Hockey-erotik när den är som bäst!






Now I'm going to get the puck out of here, see ya!

Since there are no restricted boundaries concerning blogs or people for that matter, I'll alternate this blogpost by writing it in english! (H)

As my second day as an acknowledged blogger (fancy that, huh?) just flew me by I could'nt help it wondering why people make blogs and why people for that matter strain themselves to read blogs.. And suddenly it struck me as a lightningbolt in the night that the main reason must be due to the infamous power of the gossip-factor. My conclusion is as simple as that. People read blogs only because they want to update themselves about the common gossip and of course see if anyone has written something about them.

Why people write blogs must be (it is in my case) because they want to amuse people and themselves by taking on topics that often offends the reader, or that the reader easily can relate to. Strangely, many bloggers out there only uses their blogs as a way to mock people in their surroundings without them even knowing. In my opinion that's just a load of BS because if you have an opinion about someone you have to have the guts to stand up for it. Not with an alias, not anonymously but with your own name. End of discussion.


Then why has blogging become such a phenomenon, or a fad if you'd like, that people actually can make money out of it? Well, mainly because we are "addicted" to gossip. Gossip trigs us off. It always has, and it always will.


"What goes around, comes around."
I'm far from supersticious but this karma-nonsense actually makes sense when you give it all some thought.



So don't be an anonymous hater.. Create your own blogs and start flaming the people, happenings and topics you want to! Not as "Ink Ognito", "Ann Onymous" or "Joe Average" but as the human beings you surely are.


Thank you for your time, it truly makes my effort worth the while!





Over and out~

Tyrannosaurus Hives, Harry Potter and the Chamber of Secrets och Spiderman II, (haha, internskämt som jag inte kräver att ni ska förstå), är alla uppföljare till sina föregångare.. Dessa tre nyligen nämnda mästerverk höll enligt mig måttet för allt vad en uppföljare ska innehålla och motsvara så när jag nu ger mig i kast med uppföljaren till mitt första blogginlägg så förstår ni kanske att jag har en del att leva upp till? haha




Men om vi ändå ska slå på stort så varför inte gå på ett sådant omfattande ämne som musik?

Hur man nu ska utveckla ett blogginlägg om musik har jag inte en aning om men vi kan ju börja med att tänka oss hur världen skulle sett ut om musik inte funnits?


Negativa aspekter

- Världen hade helt enkelt varit en oerhört mycket tråkigare plats att leva i

- Vi hade inte fått uppleva tidlösa legender som Elvis, Aretha Franklin, Frank Sinatra eller t.ex. Johnny Cash

- Jag hade inte haft något att göra dessa dagar då inget annat lockar än att sätta sig med gitarren och bara plinka


Positiva aspekter

- Personer som Elvis, Kurt Cobain, Jim Morrison och Jimi Hendrix skulle inte ha dött i extrem förtid (dom hade ju uppenbarligen inte musicerat istället men iaf haha)

- David Hasselhoff skulle bara vara en B-kändis och inte även en usel artist

- Världen hade sluppit den totalt obefogade hysteri och kalabalik som brittan (Britney Spears) har orsakat oss alla



Men varför är då musik ett ämne som berör så oerhört många världen runt?
Jo förstår ni, utan splittrade meningar och oenigheter så skulle i princip allt vi gör och allt vi säger vara förgäves =) Om alla tyckte och kände exakt likadant så skulle vi kanske inte haft två världskrig i bagaget eller ett försök till utrotning av en hel ras där på fyrtiotalet nångång men vi skulle inte heller leva i det relativt välorganiserade och utvecklade samhälle vi lever i idag. För att något ska kunna bli bättre så måste det ifrågasättas och kritiskt granskas från flera håll för att skapa debatt och därifrån utvecklas och förbättras.
Nog om samhällets levnadslagar och förutsättningar.. xD

Adolf



Jag tror att musik är unikt i den aspekten att i princip alla oavsett ålder har en åsikt om den vilket inte alla skulle ha om frågan gällde FRA-lagen, Apartheid eller en sådan omfattande sak som Presidentvalet i USA. Och precis som baken så är musiksmaken delad och det är det som är det fina med musik. Eftersom det finns ett sådant ENORMT utbud av musik och sedan internet blev ett allmänt faktum så kan i princip alla få tag i vilken musik som helst närhelst dom vill.

Obama







Jag själv är en enorm musikfanatiker så avslutningsvis vill jag bara passa på att uppmana alla er som inte redan försökt att börja musicera själva. Trots sönderspelade fingrar och otroligt många felsteg samt grova svordomar de första månaderna så ångrar jag inte en sekund att jag för några år sen försökte mig på gitarren för första gången. Och glöm inte att det ALDRIG är för sent! =)




"Hey hey, my my. Rock and roll can never die."
- Neil Young (Rust Never Sleeps, 1979)